n

en person som en gång var ens livsplan hälsar du inte ens på med en nick, en person som var ditt liv så fort ni ser varandra vänder ni numera er blick!

Vet inte om jag ska skratta eller gråta jag saknar det men måste tänka framåt, får inte fastna här inte i denna värld jag vill ha den närheten igen men den kommer inte tillbaka..ångesten kommer i vågor nu, tajtare än förr  den kan vara i minuter, dagar eller veckor  men det gör inget det är så det är menat att vara livet är inte underbart  man är ensam  spelar ingen roll, du är ensam ingen kan göra något utom du..det är en sorglig tanke men vad gör man när man inte längre klarar ensamheten?