2010-10-17
18:57:43
....
skapar mig en tillvaro i fantasi,där ingenting kan nå mig ,där ingenting utom mina murar för verkligheten var något att lägga kraft på men den äter upp mig inifrån genom låsta dörrar bryter den sig in under slutna ögonlock ser jag den på mina näthinnor i tystnaden hör jag dess skrik den tar över min dröm och jag vaknar i skräck..och för en stund saknar jag någon annan som kan stryka mig i håret och säga att allt kommer bli bra och jag viskar: snälla ge inte upp om mig men sen ser jag smärtan i dig också i form av ondska och svek hur de vill gripa sin klor i mig och förgöra och jag minns varför jag vände dig ryggen förut..jag kan sova nu för jag vet att inget hopp och ingen utväg finns jag behövde bara minnas verkligheten en stund för att kunna fortsätta låtsas.
Kommentera inlägget här:
