n

Det är bara minnen, vill jag påminna/intala mig själv..men i natt i en dröm såg jag allt framför mig igen,det var som att se en film där jag själv var huvudperson,det var så verkligt att känslorna jag då haft kom tillbaka när jag väl slog upp ögonen,det var som att vakna av en iskall dusch men jag  låtsas vara blind,jag tror det ska göra mindre ont då,vill inte se tillbaka på det,därför låter jag plågan inom mig hållas gömd, så väl det går. För jag vet att mina ögon i vissa stunder inte alltid kan dölja det... du behöver inte tycka synd om mig. Jag kan nog klara det..